|
En Australisk terrier är en glad, livlig och
hängiven hund, som passar utomordentligt bra som familjhund, då den
älskar alla i familjen, barn såväl som vuxna. |
|
SVENSKA KENNELKLUBBENS STANDARD FÖR AUSTRALISK TERRIER.
HELHETSINTRYCK :
Den Australiska terriern är en robust, lågställd hund, något lång i proportion till mankhöjden och med utpräglad terrier karaktär, alert,aktiv och sund. Den otrimmade sträva pälsen, som bildar en tydlig krage runt halsen och sträckersig ner till bröstbenet samt det långa kraftiga huvudet, framhäver det robusta och kärva utseendet.Australisk terrier är huvudsakligast en arbetande terrier, men också lämplig som sällskapshund på grund av sitt lojala och jämna sinneslag.
|
Huvudet skall vara långt med flat skalle, måttligt bred, väl utfylld mellan ögonen, med svagt men markerat stop. Nospartiet skall vara starkt och måste vara kraftigt, av samma längd som skallen och får inte smalna av under ögonen. Nosspegeln skall vara svart, av lagom storlek, nosspegeln når till nosryggen. Skallen skall vara försedd med en hjässtofs av mjukt, silkigthår. Läpparna skall vara svarta, torra och väl åtsmitande. |
Ögonen skall vara små, oval, med intensivt uttryck. De skall vara mörkbruna och sitta väl åtskilda, inte framträdande. |
Öronen skall vara små, uppstående och spetsiga, ansatta isär med måttlig bredd och fria från långt hår. Öronen avspeglar hundens sinnelag utom hos valpar under sex månader. |
Saxbett med starka och välutvecklade käkar, stora och jämt placerade tänder. Nospartiets längd och styrka är väsentlig, för att ge ett starkt, välutvecklat käkparti. |
Halsen skall vara lång, lätt välvd, välformad och stark, övergående i den långa, väl tillbakalagda skuldran. |
Lång i förhållande till höjden, starkt byggd med välutvecklade revben, och måttligt djup och bred bröstkorg. Ryggen skall vara rak, kraftig länd och djup flank. Vid bedömning av kroppen, måste man vara uppmärksam på vad som sägs under helhetsintryck: en robust lågställd hund, något lång i proportion till mankhöjden. |
Förbröstet väl utvecklat. Frambenen skall vara absolut raka och parallella sedda framifrån och ha kraftig benstomme, mellanhanden skall vara stark och utan vinkling samt lätt behårad ned till handloven.
Bakstället skall vara av måttlig längd, brett muskulösa lår. Benen skall vara välvinklade i knä och has. Sedda bakifrån skall bakbenen vara parallella, varken för vida eller för täta. |
Tassarna skall vara små, runda med kraftiga trampdynor. Tårna skall vara slutna och något välvda. Tassarna får varken vara utåt- eller inåtvända. Klorna skall vara starka, svarta eller mörka. |
Svansen skall vara kuperad, högt ansatt och välburen, men inte över ryggen. Fr.o.m. 1 januari 1989 är svanskupering förbjuden i Sverige. |
Rörelserna skall vara korrekta, fria, spänstiga och kraftfulla. Sedda framifrån skall frambenen röra sig rent utan slapphet i skuldror, armbågar eller handleder. Bakbenen skall röra sig fritt i såväl knä- som hasleder och ha kraftigt påskjut. Sedda bakifrån skall hasorna vara parallella, varken för nära eller för brett. |
Pälsen skall bestå av tätt, hårt, rakt täckhår, ungefär 6 cm långt, med kort, mjuk underull. På nospartiets nedre del och på benen. Tassarna skall vara fria från långt hår. |
A) Blå, stålblå eller mörkt grå-blå, med djup gul-brun färg (inte sandfärgad) i ansikte, på öron, bålens undersida, nedre delan av benen och tassarna och omkring anus(valpar undantagna). Ju mer djup och klart definierad färgen är, desto bättre. Sotighet är inte önskvärt. Hjässtofsen (top-knot) skall vara blå, silver eller i en ljusare ton än färgen på huvudet. B) Enfärgat rent sandfärg eller röd. Sotighet eller mörka skuggningar är inte önskvärd. Hjässtofs i ljusare nyans tillåtet. vid samtliga färger skall vita tecken på bröst och tassar betraktas som fel. |
Önskvärd mankhöjd: Hanhund omkring 25 cm. Tik något lägre. |
Hanhund omkring 6,5 kg. Tik något mindre. |
varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution. |